I can let go
I runaway but I can't let go
I say I don't when I need you so
Every thought in my head says no
But I can't let go
Helgen har vart bra, lr ja de kan man väl säga att den varit iaf. I lördags så jobbade jag mellan 11-19 sen så körde jag hem brorsan till bullarn, åkte å hälsa på mormor å morfar som kommit upp till bullarn nu ett par dagar, sen så åkte jag å hämta pära å dom å körde ner dom till tanumstrand.
I fredags så var jag i Strömstad hela dagen och passade Philip, jättemysigt men de hände en annorlunda sak som jag inte var riktigt förberedd på, men kan man alltid vara beredd på saker och ting skulle ju aldrig något nytt hända. I alla fall så var jag å Philip på lekplatsen vid tempo och lekte och plötsligt hör jag nån säga mitt namn, jag kände inte igen rösten direkt, men när jag vände mej om så såg jag honom och han kom fram till mej och gav mej en kram. De var din minst lillebror. Blev superpaff överallt. Över att du kände igen mej, över att du krama mej, har ju inte sett honom på nästan 3 år nu. Så stor du han hade blivit åren går så fort. Du frågade mej hur de var och vad jag jobbade med om jag hade någon ny kille, men mest av allt blev jag alldeles paff när du berätta för mej hur mkt din bror pratar om mej, om hur han ångrar allt som han gjorde mot mej och hur han önska att han kunde vrida tillbaka tiden till den dagen då allt hände och göra de ogjort för då hade de kanske ännu varit vi och hur mkt gott som han sa hemma i familjen ännu och hur mycket han saknar mig. När han berätta allt detta för mej så kände jag hur paniken började sakta krypa fram och benen började skaka på mej och det smärtade i bröstet och kände hur jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna från att börja rinna. Efter en stund då vi pratat klart och han skulle gå och jag satt och kollade på Philip som satt och lekte i sanden började tankarna komma. Att han kan öppnar sig så för sin lillebror om allt när de skiljer 10 års skillnad på dom? och att han pratar om mej hemma inför son familj? Kanske många andra vet om de som vi hade nu, för de var inte många som visste de då? Saknar du mej verkligen så mkt? Om de bli vi igen hur skulle de bli då?? Trots att jag bestämt mej för att de är bäst att vi är isär?
Cause every choice is a new mistake
Every turn, every step I take
To escape from your memory
Seems impossible for me
Fan va allt är svårt. Tankarna bara snurrar och snurrar.
Natti Natt!
I say I don't when I need you so
Every thought in my head says no
But I can't let go
Helgen har vart bra, lr ja de kan man väl säga att den varit iaf. I lördags så jobbade jag mellan 11-19 sen så körde jag hem brorsan till bullarn, åkte å hälsa på mormor å morfar som kommit upp till bullarn nu ett par dagar, sen så åkte jag å hämta pära å dom å körde ner dom till tanumstrand.
I fredags så var jag i Strömstad hela dagen och passade Philip, jättemysigt men de hände en annorlunda sak som jag inte var riktigt förberedd på, men kan man alltid vara beredd på saker och ting skulle ju aldrig något nytt hända. I alla fall så var jag å Philip på lekplatsen vid tempo och lekte och plötsligt hör jag nån säga mitt namn, jag kände inte igen rösten direkt, men när jag vände mej om så såg jag honom och han kom fram till mej och gav mej en kram. De var din minst lillebror. Blev superpaff överallt. Över att du kände igen mej, över att du krama mej, har ju inte sett honom på nästan 3 år nu. Så stor du han hade blivit åren går så fort. Du frågade mej hur de var och vad jag jobbade med om jag hade någon ny kille, men mest av allt blev jag alldeles paff när du berätta för mej hur mkt din bror pratar om mej, om hur han ångrar allt som han gjorde mot mej och hur han önska att han kunde vrida tillbaka tiden till den dagen då allt hände och göra de ogjort för då hade de kanske ännu varit vi och hur mkt gott som han sa hemma i familjen ännu och hur mycket han saknar mig. När han berätta allt detta för mej så kände jag hur paniken började sakta krypa fram och benen började skaka på mej och det smärtade i bröstet och kände hur jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna från att börja rinna. Efter en stund då vi pratat klart och han skulle gå och jag satt och kollade på Philip som satt och lekte i sanden började tankarna komma. Att han kan öppnar sig så för sin lillebror om allt när de skiljer 10 års skillnad på dom? och att han pratar om mej hemma inför son familj? Kanske många andra vet om de som vi hade nu, för de var inte många som visste de då? Saknar du mej verkligen så mkt? Om de bli vi igen hur skulle de bli då?? Trots att jag bestämt mej för att de är bäst att vi är isär?
Cause every choice is a new mistake
Every turn, every step I take
To escape from your memory
Seems impossible for me
Fan va allt är svårt. Tankarna bara snurrar och snurrar.
Natti Natt!
Kommentarer
Trackback
