Då Faller Jag
Är det blickarna du ger mej när jag sätter upp mitt hopp?
Eller leendet som värmer mej som solens första strålar varje vår?
För varje gång du rör mej. Faller jag.
Och varje gång jag ser dej ser jag klart.
Inga ord kan skrivas om den kärlek du mej gav natt och dag.
För varje gång jag kommer nära dej, vaknar alla känslor inom mej.
Ingen bild kan visa glädjen när du ler emot mej.
Då faller jag.
PussPuss
Sofia
Eller leendet som värmer mej som solens första strålar varje vår?
För varje gång du rör mej. Faller jag.
Och varje gång jag ser dej ser jag klart.
Inga ord kan skrivas om den kärlek du mej gav natt och dag.
För varje gång jag kommer nära dej, vaknar alla känslor inom mej.
Ingen bild kan visa glädjen när du ler emot mej.
Då faller jag.
PussPuss
Sofia
Söndag 4 April 2010
Som ni läst tidigare och säkert undrat varför jag mått så dåligt den sista tiden och som jag nämnt att jag ska skriva ner och berätta vad som hänt en vacker dag osv. Idag känner jag att det är dags för det och det är inte för att jag vill ha någon uppmärksamhet utan som jag nämnt tidigare i inlägg utan de är för att vissa personer uppe på jobbet som är inne och läser min blogg och sen väljer att snacka en massa skit utan att veta ett skit! Så det är därför jag gör det, är så jävla trött på skitsnack...
Om man älskar någon så mycket så att man är beredd att dö för den personen är det inte kärlek då?? Så kände jag och det var precis det som jag gjorde oxå. Som ni läste tidigare så ville C bara vara vänner efter jag vart på Näl första gången efter en dos som jag tagit på 10 tabletter. Jag förstår nu att han ville det, men jag trodde aldrig att han skulle träffa en ny tjej så fort efter allt det som vi hade, men de gjorde han och när jag fick reda på det så tog det knäcken på mej...
Jag skulle egentligen jobbat heldag den söndagen 10-19, men jag mådde så jävla dåligt så Reidun sa att hon kunde stänga för mej så jag gick hem vid 4. Jag var så ledsen grät hela bil resan hem, tårarna bara rann så jag kunde knappt se vägen för alla tårar och all mascara som. Jag ville bara dö. När jag sedan kom innanför dörrarna i lägenheten så bara allt rasa ännu mer. Jag hade vart några dagar tidigare och hämtat ut mina antideprissiva mediciner som jag åt då, dom var min utväg då. Jag svepte 80 tabletter. Då kände jag ingen verkan när jag satt där på golvet och bara tänkte på C och ville bara bort, de var min högsta önskan då. Glenn (en god vän) kommer in i lägenheten. Mamma kommer. Mammas första fråga var jobbar inte du?? Hon visste väl inte vad hon skulle säga. Hon ser alla tomma kartor. Jag ser hur hon biter ihop för att inte gråta. Glenn ringer ambulansen. Jag satt i hans famn på golvet och jag bara grät och tänkte bara på C. Jag blir illamående. Mamma och Glenn hjälper mej till toan. Jag kräks. Ambulansmännen kommer. Samma killar som sist gång då jag åkte in, den ena killen Patrik kommer fram till mej. Han berättar att jag kan få kramper av tabletterna som jag har tagit och att hjärtat kan slå väldigt fort. Jag bara nicka. Glenn bär ut mej till britsen och under tiden så säger Patrik till mamma att kör nu lungt sakta ner till Näl, vi kommer att stå på ganska bra men kör försiktigt, det kommer att gå bra han hade ju även berättat för henne om att jag kunde få kramper och hjärtat kan börja slå fort. Mamma svarar att hon ska köra försiktigt för hon kan ju inte göra något mer. Hon behövde aldrig köra ner själv. Jag kommer ihåg hur dom kör ut mej och att jag ser ambulansen sen blir det borta. Jag fick den första krampen. Ambulansmännen häver krampen och sen springer Patrik in till Mamma igen och säger att nu har det satt igång så det är nog bäst att du åker med i ambulansen. Han berättar även för mamma att dom kommer stå på bra ner till Näl men dom har kontakt med ambulans helikoptern ifall dom måste möta upp någonstans ifall det blir sämre (detta har mamma berättat för mej efteråt). Jag vaknar en gång under ambulans resan. Vaknar upp med en sönderklippt tröja och Bh och massa sladdar som sitter fast på mitt bröst och på min mage. Den första som jag frågar efter till Patrik är efter Mamma. Han svarar mej att hon sitter fram bredvid Henrik som körde. Jag vände mej om och såg Mammas huvud. Patrik går även fram till Mamma och säger att jag har vaknat och läget är stabilare och att jag har frågat efter Mamma. Sen är allt svart igen. Då fick jag den värsta krampen, jag blir medvetetslös. På motorvägen innan Torp så kör Henrik in på väg grenen och springer bak till Patrik. Han behövde assistans, Henrik fick hålla min mun öppen så jag får fria luftvägar. Mamma vänder sej om och ser hur mitt huvud bara skakar. Patriks ringer till en annan ambulans som måste möta upp vid torp rondellen för att dom måste vara 2 bak. Patrik sätter sej fram och kör. Mamma frågar "honom lever hon?" Han svara ja "det gör hon, men hon är medvetslös och krampar så vi måste ha en chaufför till för vi måste vara 2 bak så vi ska möta upp en annan ambulans vid torp rondellen. Men det kommer att gå bra."
Mamma sitter och ber till Gud att jag ska överleva. Hon har sagt nu i efterhand när hon har berättat om den resan för mej att har man inte bett till Gud innan så gör man det i ett sånt läge. Det är det värsta som har hänt i hennes liv.
Den andra ambulansen möter upp vid rondellen och en kille som heter Johnny hoppar in i förarsätet och Patrik springer bak. Ambulansen kör dom utav helvete in till Näl. Bilar flyger i stort sett till kanten och Mamma sitter och ber och ber till Gud.
När vi kommer ner till Näl så möter ett team med läkare och sjuksköterskor upp, dom springer in med mej till akutrummet. Jag ska magpumpas. Då vaknar jag och jag ser det finaste ansiktet och den bästa som jag vet. Mamma. Hon står bredvid och håller mej i handen och säger att det går bra. Dom kör ner en slang i halsen på mej och sen vidare ner i magen och magsköljer mej. Sen är minner borta igen. Patrik kramar om Mamma och säger att detta kommer lösa sej. Jag vaknar sedan upp på rummet. Jag har syrgasmask och fortfarande alla sladdar som kollar Ekg. Jag får se mamma igen. Hon säger till mej" Detta var med en hårsmån". Jag frågar efter C. Men han var inte där. Det var inte rätt att ringa honom. Inget kunde ändra nått ändå, han har ju ny tjej. Paul kommer in i rummet, han kramar om Mamma. Mamma gråter och Paul gråter. Vi får stanna kvar under natten och får sedan åka hem på måndag när mormor och morfar hämtar mej och mamma. Jag hade fått sms av personer som jag inte ens vet hur dom har fått reda på det och det vet jag fortfarande.
Hur jag vet hur ambulansresan gick till var för att Mamma har berättat för mej eftersom jag inte kommer ihåg nått.
Jag var inte glad att jag hade överlevt den dagen, jag var mest arg för att jag överlevde. Jag drömde om min begravning. Jag såg hur hela min familj och släkt och alla mina vänner satt i kyrkan. Hur dom sitter och gråter och tänker för sej själva att tänk om jag kunde gjort nått annorlunda? Jag hör hur låtar som tears in heaven, himlen är oskylidgt blå och blott en dag spelas. Jag ser hur alla går fram och lägger blommor på kistan och hur vissa smeker kistan med handen, jag ser hur dom hissar ner kistan i graven och då vaknarde jag och jag grät och grät och skaka.
Jag fick ju och får ju fortfarande inte vara med den personen som jag älskar. Men när jag det senaste har träffat min familj, min lilla stjärna Philip, mina vänner som stöttar mej igenom den här skiten så känner jag idag att jag har något att leva för. Hade jag inte överlevt den kvällen så hade jag inte blivit moster idag till en liten prinsessan, lr jo jag hade blivit moster men jag hade varit en moster som låg i graven och att ens bara tänka tanken på att mina syskonbarn frågar deras mamma(Linda) om var moster är och hon vet inte hur hon ska förklara att hon finns inte mera, hons finns i himlen. Att inte få träffa min bror, min syster, min mamma, paul och alla mina älskade vänner gör nått så in i helvete ont. Fy fan va ont det gör.
Så nu tar jag bara en dag i taget, vissa dagar gör det jävligt ont, andra dagar går det bättre.
Så fort jag ser en ambulans så ryser jag för då tänker jag på allt som hände då den Söndagen 24 April 2010 och varje år det datumet så kommer jag nog att tänka på den händelsen. Att jag försökte ta mitt liv av mej för att jag älskade en person så högt men som glömde mej och gick vidare.
Men som sagt jag tar en dag i taget för att ta mej upp ur denna skiten. Jag har stöd i ryggen som hjälper mej att putta på och det är jag OTROLIGT tacksam för. Tiden läker alla sår som man säger och framför allt ska man tänka. Att Efter Regn Kommer Solsken.
God Natt!
PussPuss
Sofia
Om man älskar någon så mycket så att man är beredd att dö för den personen är det inte kärlek då?? Så kände jag och det var precis det som jag gjorde oxå. Som ni läste tidigare så ville C bara vara vänner efter jag vart på Näl första gången efter en dos som jag tagit på 10 tabletter. Jag förstår nu att han ville det, men jag trodde aldrig att han skulle träffa en ny tjej så fort efter allt det som vi hade, men de gjorde han och när jag fick reda på det så tog det knäcken på mej...
Jag skulle egentligen jobbat heldag den söndagen 10-19, men jag mådde så jävla dåligt så Reidun sa att hon kunde stänga för mej så jag gick hem vid 4. Jag var så ledsen grät hela bil resan hem, tårarna bara rann så jag kunde knappt se vägen för alla tårar och all mascara som. Jag ville bara dö. När jag sedan kom innanför dörrarna i lägenheten så bara allt rasa ännu mer. Jag hade vart några dagar tidigare och hämtat ut mina antideprissiva mediciner som jag åt då, dom var min utväg då. Jag svepte 80 tabletter. Då kände jag ingen verkan när jag satt där på golvet och bara tänkte på C och ville bara bort, de var min högsta önskan då. Glenn (en god vän) kommer in i lägenheten. Mamma kommer. Mammas första fråga var jobbar inte du?? Hon visste väl inte vad hon skulle säga. Hon ser alla tomma kartor. Jag ser hur hon biter ihop för att inte gråta. Glenn ringer ambulansen. Jag satt i hans famn på golvet och jag bara grät och tänkte bara på C. Jag blir illamående. Mamma och Glenn hjälper mej till toan. Jag kräks. Ambulansmännen kommer. Samma killar som sist gång då jag åkte in, den ena killen Patrik kommer fram till mej. Han berättar att jag kan få kramper av tabletterna som jag har tagit och att hjärtat kan slå väldigt fort. Jag bara nicka. Glenn bär ut mej till britsen och under tiden så säger Patrik till mamma att kör nu lungt sakta ner till Näl, vi kommer att stå på ganska bra men kör försiktigt, det kommer att gå bra han hade ju även berättat för henne om att jag kunde få kramper och hjärtat kan börja slå fort. Mamma svarar att hon ska köra försiktigt för hon kan ju inte göra något mer. Hon behövde aldrig köra ner själv. Jag kommer ihåg hur dom kör ut mej och att jag ser ambulansen sen blir det borta. Jag fick den första krampen. Ambulansmännen häver krampen och sen springer Patrik in till Mamma igen och säger att nu har det satt igång så det är nog bäst att du åker med i ambulansen. Han berättar även för mamma att dom kommer stå på bra ner till Näl men dom har kontakt med ambulans helikoptern ifall dom måste möta upp någonstans ifall det blir sämre (detta har mamma berättat för mej efteråt). Jag vaknar en gång under ambulans resan. Vaknar upp med en sönderklippt tröja och Bh och massa sladdar som sitter fast på mitt bröst och på min mage. Den första som jag frågar efter till Patrik är efter Mamma. Han svarar mej att hon sitter fram bredvid Henrik som körde. Jag vände mej om och såg Mammas huvud. Patrik går även fram till Mamma och säger att jag har vaknat och läget är stabilare och att jag har frågat efter Mamma. Sen är allt svart igen. Då fick jag den värsta krampen, jag blir medvetetslös. På motorvägen innan Torp så kör Henrik in på väg grenen och springer bak till Patrik. Han behövde assistans, Henrik fick hålla min mun öppen så jag får fria luftvägar. Mamma vänder sej om och ser hur mitt huvud bara skakar. Patriks ringer till en annan ambulans som måste möta upp vid torp rondellen för att dom måste vara 2 bak. Patrik sätter sej fram och kör. Mamma frågar "honom lever hon?" Han svara ja "det gör hon, men hon är medvetslös och krampar så vi måste ha en chaufför till för vi måste vara 2 bak så vi ska möta upp en annan ambulans vid torp rondellen. Men det kommer att gå bra."
Mamma sitter och ber till Gud att jag ska överleva. Hon har sagt nu i efterhand när hon har berättat om den resan för mej att har man inte bett till Gud innan så gör man det i ett sånt läge. Det är det värsta som har hänt i hennes liv.
Den andra ambulansen möter upp vid rondellen och en kille som heter Johnny hoppar in i förarsätet och Patrik springer bak. Ambulansen kör dom utav helvete in till Näl. Bilar flyger i stort sett till kanten och Mamma sitter och ber och ber till Gud.
När vi kommer ner till Näl så möter ett team med läkare och sjuksköterskor upp, dom springer in med mej till akutrummet. Jag ska magpumpas. Då vaknar jag och jag ser det finaste ansiktet och den bästa som jag vet. Mamma. Hon står bredvid och håller mej i handen och säger att det går bra. Dom kör ner en slang i halsen på mej och sen vidare ner i magen och magsköljer mej. Sen är minner borta igen. Patrik kramar om Mamma och säger att detta kommer lösa sej. Jag vaknar sedan upp på rummet. Jag har syrgasmask och fortfarande alla sladdar som kollar Ekg. Jag får se mamma igen. Hon säger till mej" Detta var med en hårsmån". Jag frågar efter C. Men han var inte där. Det var inte rätt att ringa honom. Inget kunde ändra nått ändå, han har ju ny tjej. Paul kommer in i rummet, han kramar om Mamma. Mamma gråter och Paul gråter. Vi får stanna kvar under natten och får sedan åka hem på måndag när mormor och morfar hämtar mej och mamma. Jag hade fått sms av personer som jag inte ens vet hur dom har fått reda på det och det vet jag fortfarande.
Hur jag vet hur ambulansresan gick till var för att Mamma har berättat för mej eftersom jag inte kommer ihåg nått.
Jag var inte glad att jag hade överlevt den dagen, jag var mest arg för att jag överlevde. Jag drömde om min begravning. Jag såg hur hela min familj och släkt och alla mina vänner satt i kyrkan. Hur dom sitter och gråter och tänker för sej själva att tänk om jag kunde gjort nått annorlunda? Jag hör hur låtar som tears in heaven, himlen är oskylidgt blå och blott en dag spelas. Jag ser hur alla går fram och lägger blommor på kistan och hur vissa smeker kistan med handen, jag ser hur dom hissar ner kistan i graven och då vaknarde jag och jag grät och grät och skaka.
Jag fick ju och får ju fortfarande inte vara med den personen som jag älskar. Men när jag det senaste har träffat min familj, min lilla stjärna Philip, mina vänner som stöttar mej igenom den här skiten så känner jag idag att jag har något att leva för. Hade jag inte överlevt den kvällen så hade jag inte blivit moster idag till en liten prinsessan, lr jo jag hade blivit moster men jag hade varit en moster som låg i graven och att ens bara tänka tanken på att mina syskonbarn frågar deras mamma(Linda) om var moster är och hon vet inte hur hon ska förklara att hon finns inte mera, hons finns i himlen. Att inte få träffa min bror, min syster, min mamma, paul och alla mina älskade vänner gör nått så in i helvete ont. Fy fan va ont det gör.
Så nu tar jag bara en dag i taget, vissa dagar gör det jävligt ont, andra dagar går det bättre.
Så fort jag ser en ambulans så ryser jag för då tänker jag på allt som hände då den Söndagen 24 April 2010 och varje år det datumet så kommer jag nog att tänka på den händelsen. Att jag försökte ta mitt liv av mej för att jag älskade en person så högt men som glömde mej och gick vidare.
Men som sagt jag tar en dag i taget för att ta mej upp ur denna skiten. Jag har stöd i ryggen som hjälper mej att putta på och det är jag OTROLIGT tacksam för. Tiden läker alla sår som man säger och framför allt ska man tänka. Att Efter Regn Kommer Solsken.
God Natt!
PussPuss
Sofia
God Vän
Jag lärde känns Sixten under tiden som jag dejta C! Han såg på mej direkt när jag mådde dåligt över nått, han sa hela tiden att om det var nått så kunde jag prata med honom om de...Jag började göra det för vissa dagar så mådde jag verkligen skit och inte bättre blev det heller..Han har alltid funnits där för mej, sagt sannigen som jag inte ville se lr höra...Han har stöttat mej så OTROLIGT mycket det senaste månaderna som varit ett rent helvete för mej, jag har åkt upp och ner olika dagar, men han har alltid funnits där..När jag har ringt honom för att jag varit ledsen och jag har skadat mej själv på ett eller annat vis så har han ALDRIG tvekat att sätta sej i bilen och åka från Strömstad till mej oavsett vad klockan har varit, det tycker jag säger en hel del om hur en sann vän är, en sann vän väljer inte nått annat före när en vän är ledsen och behöver stöd..Han gör inte de, som sagt oavsett vad han än gjorde så släppte han allt som han hade i sina händer och satte sej i bilen och åkte...Jag är så himla tacksam över allt det stöd som han ger mej och är ännu mer tacksam över att jag lärt känna honom även om det har varit under jobbiga omständigheter..Så tack du är verkligen en bra vän...
När jag har orken så ska jag en dag skriva ner vad jag går igenom just nu och allt som hänt och allt som jag varit utsatt för så ni får reda på det och det kommer jag inte göra för att jag vill ha nån uppmärksamhet lr nått utan för att vissa personer som jag inte ens känner som jobbar uppe på Nordby är inne och läser på min blogg och som sen går runt och snackar och kallar mej för massa saker, så de är för att dom personerna ska FATTA vad jag har gått igenom för i mina ögon är dom bara fittor som inte har nått bättre för sej än som ska snacka massa skit när dom inte vet ett SKIT om sanningen och hade jag varit starkare så hade jag fanimej sett till så att dessa personer får ett rent helvete kan jag säga...Så ni som är inne och läser och som inte vet ett SKIT om sanningen kan ju bara hålla käften och jag hoppas att när ni läser det som jag vart bara får er att HÅLLA KÄFTEN i fortsättningen.....Tack!!!!!
¨~¨~¨~
Jag har aldrig älskat någon annan i mitt liv
Så som jag älskar dig
Innerst i mitt hjärta har jag ristat in ditt namn
Du är en del av mig
Precis som sommaren, som kommer om igen
År från år
Ska du finna kärleken, ja alltid ge dig
~¨~¨~¨~¨~
När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör
Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ja jag är där för dig
¨~¨~¨~¨~¨~
You appear just like a dream to me
Just like a kaleidoscope colors that cover me
All I need every breath that I breathe
Don't you know you're beautifu lYeah, yeah
When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I, I look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I, I look at you
¨~¨~¨~¨~¨~
Så som jag älskar dig
Innerst i mitt hjärta har jag ristat in ditt namn
Du är en del av mig
Precis som sommaren, som kommer om igen
År från år
Ska du finna kärleken, ja alltid ge dig
~¨~¨~¨~¨~
När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör
Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ja jag är där för dig
¨~¨~¨~¨~¨~
You appear just like a dream to me
Just like a kaleidoscope colors that cover me
All I need every breath that I breathe
Don't you know you're beautifu lYeah, yeah
When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I, I look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I, I look at you
¨~¨~¨~¨~¨~
Hmm...
Alla säger att det gör JÄVLIGT ont att sätta punkt men det går och tiden läker alla sår..Just för min del känns det helt osannolikt faktiskt. Ont gör dej ju som fan hela tiden, men de känns däremot inte som om tiden läker alla sår.. Allt som sägs från alla håll och kanter gör så att det är ett stort parisehjul som snurrar i huvudet på mej och jag vet snart inte vem eller vad jag ska tro på? Känns som att allt hänger på mej, men de vet jag att det inte gör. Jag vet vad jag står oavsett vad alla folken säger, men frågan är då har jag valt att stå på rätt plats????
Hvis morgendagen aldri kommer
For hvis morgendagen aldri kommer
Og jeg stille sovner inn
Hvilke minner vil du ha igjen
Hva husker du meg for
Inn i fremtiden
Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom
??
