Åhhhhh

Åhhh jag hatar att må såhär! Jag hatar att jag gick på allt som sades för de är så jävla jobbigt att börja om ifrån botten igen... Jag önskar att jag bara kunde stänga av alla känslor, men dess värre är de ju inte så lätt verkar det som eftersom han är den enda som jag tänker på om dagarna och nätterna.... Jag önskar även att när han bröt med mej för ett halvårsen att jag bara kunde stängt av då, inte fortsatt att haft nån kontakt med honom på ett tag.. Inte tagit hit honom för han ville prata, inte låta honom ligga och pussa mej på kinden, kramat mej och hållt mej i handen när han hade skaffat sej sin jävla flickvän... Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till då så jag kunde gjort annorlunda, men de går ju inte tyvärr, men jag önskar... Jag har bara fått skit de senaste, känns som om jag har blivit misshandlad inombords för där är allt trasigt, önskar hellre att jag hade blivit det utvändigt eftersom de läker fortare, men de gör de inte inombords, de tar tid...Det sägs att tiden läker, men känns som att de inte spelar hur lång tid de tar för de känns som de aldrig kommer att läka...
Så sitter man och tänker och vill skicka ett sms men när man håller på att skriva så ångrar jag mej för de tjänar ingenting till iaf...
Jag ville ju verkligen inte köra huvudet i 700 blås rätt in i väggen igen, men de gjorde jag eftersom dum som jag var så trodde jag honom om att han hade känslor kvar, att han ville börja om igen osv..att allt de som han sa stämde, men de inser man ju nu alldeles försent att de troligen inte var sant och de är inte han som lider utav de utan de blec jag...Igen...
Jag försöker göra allt för att komma undan tankarna på honom, men de verkar helt omöjligt...
Jag hatar mej själv för att jag lät mej att bli bränd igen......
Alla dom människorna som vågar att satsa och ge är mina förebilder nu....

Think about home when you're far away
Think about me when I wake up and you're gone
At the break of dawn
Think about us when we said forever
Think about me and remember I'm alone
At the break of dawn
At the break of dawn


PussPuss

Sofia

Broken, again...

När alla tårar tagit slut
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går

Du kommer att veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går

Jag trodde att jag lyckats att rida ut den stormen som jag var i, men de har jag inte för jag lyckades inte för då hade jag inte mått som jag mått ännu..

Efter självmordsförsöket och efter honom som jag älska lämnade mej pga de för att jag hade försökt att ta livet av mej pga saker som han gjorde som knäckte mej och de tog ett par veckor innan han träffa en ny tjej som han blev tillsammans med så försökte jag verkligen att säga till mej själv att de är över han har henne nu så jag började ett lååångt sorgarbete och jag ställde mej in på att jag kommer verkligen må skit, vilket jag gjorde oxå.. Jag skar sönder mej så jag har stora synliga ärr på mina armar idag jag gick ner massa i vikt för så jävla dåligt mådde jag och jag fick hela tiden höra av honom hur hans flickvän var att hon aldrig skulle göra något sådant, att hon var så bra på alla sätt och vis... Jag bad honom verkligen att låta mej vara så jag kunde få komma över honom, men de gjorde han aldrig och jag kom aldrig över honom... Jag förstod inte varför han inte kunde låta mej vara, han hade ju inga känslor kvar sa han så jag förstod ingenting, förrens 2 månader tillbaka, för då erkände han att han hade känslor kvar för mej, och att han saknar mej osv.. Han satt och sa öga mot öga till mej och sa att det var mej han ville vara med, att han kunde tänka sej en framtid tillsammans med mej.. Han sa att han ville försöka igen... Men gjorde något åt de gjorde han inte, han fick mej bara att tro på honom... Och allt jag har fått höra de senaste är bara att jag masar, att jag är cp, att jag är tragisk osv osv... Med även fått sms som att jag saknar dej, tycker om dej, vi borde åka bort ett par dagar tillsammans osv osv... Åter igen så lyckades han igen med att såra och knäcka mej, jag hade kommit ett par trappsteg upp på stegen som jag klättrade på för att komma upp igen, men hjälp utav vänner som puttat på, men nu har jag bara åkt ner till det sista trappsteget igen... Jag känner bara att jag orkar inte gå igenom detta en gång till, men tydligen så måste jag de....

Lyckan kommer, Lyckan går..

Ja som sagt lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som lyckan får.. Jag har inte funnit min lycka än, men jag vet att en dag så kommer jag att göra det..Om de blir imorn, nästa vecka, nästa år har jag ingen aning om men jag vet att den dagen kommer iaf! Men huvudsaken som jag känner nu är att jag står på mina ben iaf...

But down the road the sun is shining
In every cloud there's a silver lining
Just keep holding on (just keep holding on)
And every heartache makes you stronger
But it won't be much longer
You'll find love, you'll find peace
And the you you're meant to be
I know right now that's not the way you feel
But one day you will


Den lyckan som jag vet att jag har nu iaf är min UNDERBARA familj och mina UNDERBARA vänner...

....

Finner ingen rubrik till detta inlägget....

På det senaste så har jag känt mej så ensam, känns som om alla dom vänner som brukar att finnats för mej bara är borta. Känns som om jag har ingen.

Återigen så får jag väl tillägga att det fortfarande finns personer som är inne och läser min blogg och det är helt ok för mej, men att sen få frågor av en kompis till mej om jag är sur på den personen...Jag är inte sur på nån, men jag mår skit och sårad som utav helvete och blir det fortfarande, men ist för att springa till mina kompisar och be dom fråga mej så är det väl bara att kontakta mej själv så ska jag förklara en hel del....

Det ska bli så SKÖNT att slippa Nordby efter vi har stängt! Då kommer jag vara LÅNGT härifrån, börja om på nytt och glömma allt det jobbiga som är nu.....

Så återigen ist för att gå till mina vänner och fråga dom så kom å snacka med mej ist så ska jag förklara en hel del...Tack!

Sol Sol Sol!

Äntligen när jag är ledig så är det sol ute :) Jippi!!!!

Ska på ett sjukhus besök nu kl 13 sen blir de till att vara ute och njuta av solen :)

Ha alla en bra dag!

Puss Puss

Sofia


Då Faller Jag

Är det blickarna du ger mej när jag sätter upp mitt hopp?
Eller leendet som värmer mej som solens första strålar varje vår?
För  varje gång du rör mej. Faller jag.
Och varje gång jag ser dej ser jag klart.
Inga ord kan skrivas om den kärlek du mej gav natt och dag.
För varje gång jag kommer nära dej, vaknar alla känslor inom mej.
Ingen bild kan visa glädjen när du ler emot mej.
Då faller jag.



PussPuss

Sofia

Söndag 4 April 2010

Som ni läst tidigare och säkert undrat varför jag mått så dåligt den sista tiden och som jag nämnt att jag ska skriva ner och berätta vad som hänt en vacker dag osv. Idag känner jag att det är dags för det och det är inte för att jag vill ha någon uppmärksamhet utan som jag nämnt tidigare i inlägg utan de är för att vissa personer uppe på jobbet som är inne och läser min blogg och sen väljer att snacka en massa skit utan att veta ett skit! Så det är därför jag gör det, är så jävla trött på skitsnack...

Om man älskar någon så mycket så att man är beredd att dö för den personen är det inte kärlek då?? Så kände jag och det var precis det som jag gjorde oxå. Som ni läste tidigare så ville C bara vara vänner efter jag vart på Näl första gången efter en dos som jag tagit på 10 tabletter. Jag förstår nu att han ville det, men jag trodde aldrig att han skulle träffa en ny tjej så fort efter allt det som vi hade, men de gjorde han och när jag fick reda på det så tog det knäcken på mej...

Jag skulle egentligen jobbat heldag den söndagen 10-19, men jag mådde så jävla dåligt så Reidun sa att hon kunde stänga för mej så jag gick hem vid 4. Jag var så ledsen grät hela bil resan hem, tårarna bara rann så jag kunde knappt se vägen för alla tårar och all mascara som. Jag ville bara dö. När jag sedan kom innanför dörrarna i lägenheten så bara allt rasa ännu mer. Jag hade vart några dagar tidigare och hämtat ut mina antideprissiva mediciner som jag åt då, dom var min utväg då. Jag svepte 80 tabletter. Då kände jag ingen verkan när jag satt där på golvet och bara tänkte på C och ville bara bort, de var min högsta önskan då. Glenn (en god vän) kommer in i lägenheten. Mamma kommer. Mammas första fråga var jobbar inte du?? Hon visste väl inte vad hon skulle säga. Hon ser alla tomma kartor. Jag ser hur hon biter ihop för att inte gråta. Glenn ringer ambulansen. Jag satt i hans famn på golvet och jag bara grät och tänkte bara på C. Jag blir illamående. Mamma och Glenn hjälper mej till toan. Jag kräks. Ambulansmännen kommer. Samma killar som sist gång då jag åkte in, den ena killen Patrik kommer fram till mej. Han berättar att jag kan få kramper av tabletterna som jag har tagit och att hjärtat kan slå väldigt fort. Jag bara nicka. Glenn bär ut mej till britsen och under tiden så säger Patrik till mamma att kör nu lungt sakta ner till Näl, vi kommer att stå på ganska bra men kör försiktigt, det kommer att gå bra han hade ju även berättat för henne om att jag kunde få kramper och hjärtat kan börja slå fort. Mamma svarar att hon ska köra försiktigt för hon kan ju inte göra något mer. Hon behövde aldrig köra ner själv. Jag kommer ihåg hur dom kör ut mej och att jag ser ambulansen sen blir det borta. Jag fick den första krampen. Ambulansmännen häver krampen och sen springer Patrik in till Mamma igen och säger att nu har det satt igång så det är nog bäst att du åker med i ambulansen. Han berättar även för mamma att dom kommer stå på bra ner till Näl men dom har kontakt med ambulans helikoptern ifall dom måste möta upp någonstans ifall det blir sämre (detta har mamma berättat för mej efteråt). Jag vaknar en gång under ambulans resan. Vaknar upp med en sönderklippt tröja och Bh och massa sladdar som sitter fast på mitt bröst och på min mage. Den första som jag frågar efter till Patrik är efter Mamma. Han svarar mej att hon sitter fram bredvid Henrik som körde. Jag vände mej om och såg Mammas huvud. Patrik går även fram till Mamma och säger att jag har vaknat och läget är stabilare och att jag har frågat efter Mamma. Sen är allt svart igen. Då fick jag den värsta krampen, jag blir medvetetslös. På motorvägen innan Torp så kör Henrik in på väg grenen och springer bak till Patrik. Han behövde assistans, Henrik fick hålla min mun öppen så jag får fria luftvägar. Mamma vänder sej om och ser hur mitt huvud bara skakar. Patriks ringer till en annan ambulans som måste möta upp vid torp rondellen för att dom måste vara 2 bak. Patrik sätter sej fram och kör. Mamma frågar "honom lever hon?" Han svara ja "det gör hon, men hon är medvetslös och krampar så vi måste ha en chaufför till för vi måste vara 2 bak så vi ska möta upp en annan ambulans vid torp rondellen. Men det kommer att gå bra."
Mamma sitter och ber till Gud att jag ska överleva. Hon har sagt nu i efterhand när hon har berättat om den resan för mej att har man inte bett till Gud innan så gör man det i ett sånt läge. Det är det värsta som har hänt i hennes liv.
Den andra ambulansen möter upp vid rondellen och en kille som heter Johnny hoppar in i förarsätet och Patrik springer bak. Ambulansen kör dom utav helvete in till Näl. Bilar flyger i stort sett till kanten och Mamma sitter och ber och ber till Gud.
När vi kommer ner till Näl så möter ett team med läkare och sjuksköterskor upp, dom springer in med mej till akutrummet. Jag ska magpumpas. Då vaknar jag och jag ser det finaste ansiktet och den bästa som jag vet. Mamma. Hon står bredvid och håller mej i handen och säger att det går bra. Dom kör ner en slang i halsen på mej och sen vidare ner i magen och magsköljer mej. Sen är minner borta igen. Patrik kramar om Mamma och säger att detta kommer lösa sej. Jag vaknar sedan upp på rummet. Jag har syrgasmask och fortfarande alla sladdar som kollar Ekg. Jag får se mamma igen. Hon säger till mej" Detta var med en hårsmån". Jag frågar efter C. Men han var inte där. Det var inte rätt att ringa honom. Inget kunde ändra nått ändå, han har ju ny tjej. Paul kommer in i rummet, han kramar om Mamma. Mamma gråter och Paul gråter. Vi får stanna kvar under natten och får sedan åka hem på måndag när mormor och morfar hämtar mej och mamma. Jag hade fått sms av personer som jag inte ens vet hur dom har fått reda på det och det vet jag fortfarande.
Hur jag vet hur ambulansresan gick till var för att Mamma har berättat för mej eftersom jag inte kommer ihåg nått.

Jag var inte glad att jag hade överlevt den dagen, jag var mest arg för att jag överlevde. Jag drömde om min begravning. Jag såg hur hela min familj och släkt och alla mina vänner satt i kyrkan. Hur dom sitter och gråter och tänker för sej själva att tänk om jag kunde gjort nått annorlunda? Jag hör hur låtar som tears in heaven, himlen är oskylidgt blå och blott en dag spelas. Jag ser hur alla går fram och lägger blommor på kistan och hur vissa smeker kistan med handen, jag ser hur dom hissar ner kistan i graven och då vaknarde jag och jag grät och grät och skaka.
 Jag fick ju och får ju fortfarande inte vara med den personen som jag älskar. Men när jag det senaste har träffat min familj, min lilla stjärna Philip, mina vänner som stöttar mej igenom den här skiten så känner jag idag att jag har något att leva för. Hade jag inte överlevt den kvällen så hade jag inte blivit moster idag till en liten prinsessan, lr jo jag hade blivit moster men jag hade varit en moster som låg i graven och att ens bara tänka tanken på att mina syskonbarn frågar deras mamma(Linda) om var moster är och hon vet inte hur hon ska förklara att hon finns inte mera, hons finns i himlen. Att inte få träffa min bror, min syster, min mamma, paul och alla mina älskade vänner gör nått så in i helvete ont. Fy fan va ont det gör.
Så nu tar jag bara en dag i taget, vissa dagar gör det jävligt ont, andra dagar går det bättre.
Så fort jag ser en ambulans så ryser jag för då tänker jag på allt som hände då den Söndagen 24 April 2010 och varje år det datumet så kommer jag nog att tänka på den händelsen. Att jag försökte ta mitt liv av mej för att jag älskade en person så högt men som glömde mej och gick vidare.

Men som sagt jag tar en dag i taget för att ta mej upp ur denna skiten. Jag har stöd i ryggen som hjälper mej att putta på och det är jag OTROLIGT tacksam för. Tiden läker alla sår som man säger och framför allt ska man tänka. Att Efter Regn Kommer Solsken.

God Natt!

PussPuss

Sofia

God Vän

Jag lärde känns Sixten under tiden som jag dejta C! Han såg på mej direkt när jag mådde dåligt över nått, han sa hela tiden att om det var nått så kunde jag prata med honom om de...Jag började göra det för vissa dagar så mådde jag verkligen skit och inte bättre blev det heller..Han har alltid funnits där för mej, sagt sannigen som jag inte ville se lr höra...Han har stöttat mej så OTROLIGT mycket det senaste månaderna som varit ett rent helvete för mej, jag har åkt upp och ner olika dagar, men han har alltid funnits där..När jag har ringt honom för att jag varit ledsen och jag har skadat mej själv på ett eller annat vis så har han ALDRIG tvekat att sätta sej i bilen och åka från Strömstad till mej oavsett vad klockan har varit, det tycker jag säger en hel del om hur en sann vän är, en sann vän väljer inte nått annat före när en vän är ledsen och behöver stöd..Han gör inte de, som sagt oavsett vad han än gjorde så släppte han allt som han hade i sina händer och satte sej i bilen och åkte...Jag är så himla tacksam över allt det stöd som han ger mej och är ännu mer tacksam över att jag lärt känna honom även om det har varit under jobbiga omständigheter..Så tack du är verkligen en bra vän...


När jag har orken så ska jag en dag skriva ner vad jag går igenom just nu och allt som hänt och allt som jag varit utsatt för så ni får reda på det och det kommer jag inte göra för att jag vill ha nån uppmärksamhet lr nått utan för att vissa personer som jag inte ens känner som jobbar uppe på Nordby är inne och läser på min blogg och som sen går runt och snackar och kallar mej för massa saker, så de är för att dom personerna ska FATTA vad jag har gått igenom för i mina ögon är dom bara fittor som inte har nått bättre för sej än som ska snacka massa skit när dom inte vet ett SKIT om sanningen och hade jag varit starkare så hade jag fanimej sett till så att dessa personer får ett rent helvete kan jag säga...Så ni som är inne och läser och som inte vet ett SKIT om sanningen kan ju bara hålla käften och jag hoppas att när ni läser det som jag vart bara får er att HÅLLA KÄFTEN i fortsättningen.....Tack!!!!!


¨~¨~¨~

Jag har aldrig älskat någon annan i mitt liv
Så som jag älskar dig
Innerst i mitt hjärta har jag ristat in ditt namn
Du är en del av mig
Precis som sommaren, som kommer om igen
År från år
Ska du finna kärleken, ja alltid ge dig

~¨~¨~¨~¨~

När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör
Så aldrig ska jag sluta älska dig
du är allt jag har och allt jag ber om
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ja jag är där för dig

¨~¨~¨~¨~¨~

You appear just like a dream to me
Just like a kaleidoscope colors that cover me
All I need every breath that I breathe
Don't you know you're beautifu lYeah, yeah
When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I, I look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I, I look at you

¨~¨~¨~¨~¨~




Hmm...

Alla säger att det gör JÄVLIGT ont att sätta punkt men det går och tiden läker alla sår..Just för min del känns det helt osannolikt faktiskt. Ont gör dej ju som fan hela tiden, men de känns däremot inte som om tiden läker alla sår.. Allt som sägs från alla håll och kanter gör så att det är ett stort parisehjul som snurrar i huvudet på mej och jag vet snart inte vem eller vad jag ska tro på? Känns som att allt hänger på mej, men de vet jag att det inte gör. Jag vet vad jag står oavsett vad alla folken säger, men frågan är då har jag valt att stå på rätt plats????

Hvis morgendagen aldri kommer




For hvis morgendagen aldri kommer
Og jeg stille sovner inn
Hvilke minner vil du ha igjen
Hva husker du meg for
Inn i fremtiden
Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

??


Come back to me....

Det finns ett ordspråk som min mamma sa till mej för några årsedan som lyder på detta viset :"Den som man älskar den släpper man fri" Det är väldigt mycket sanning i dom orden. Jag tänker så varje dag, men de hjälper inte... Jag vet att folk säger till mej gå vidare Sofia, släpp honom osv..Men de är inte så lätt..Om jag inte hade älskat honom så jävla mycket som jag gör så hade det varit lätt...

Du är det bästa som har hänt för mej
Låt ingen annan tro nått annat om dej
Jag kommer aldrig glömma allt som du sa till mej.
Du är de bästa som har hänt för mej
Och det kan ingen annan ta ifrån dej
Det allra bästa som har hänt i mitt liv är du.

Ja de är faktiskt sant. Oavsett alla problem och bråk som vart mellan oss så kan jag säga att detta var dom 6 bästa månaderna i mitt liv och jag önskade aldrig att de skulle ta slut. Var minut, var sekund utan dej gör det ont ska du veta. Jag tänker på dej hela tiden. Var 5:e minut så går jag och kollar på mobilen ifall om jag har fått nått sms av dej. Sms där de kan stå Tycker om dej Gumman, Saknar dej, vill ha dej här osv.. Alla sånna sms som jag fick innan, men de kommer inte bli nånting mer sånna sms till mej och det gör så fruktansvärt ont. Alla dom sms får din nya flickvän nu, den flickvännen som jag önskar var jag.
Idag när jag såg på reprisen på Luftslottet som sprängdes så fick jag bita ihop för att inte börja gråta. Jag tänkte tillbaka på när vi satt och såg på den på bio och du pussa mej och sa Jag tkr om dej hjärtat" Önskar jag fick höra dom orden om och om igen, men de kommer inte att bli så nu och det gör så ont.
Varje kväll innan jag somnar så gråter jag för att jag inte ligger i dina armar och varje morgon så vaknar jag och gråter för att jag inte får vakna i dina armar.. Att jag inte får dina pussar längre, dina kramar, din närhet.. Jag saknar allt som har med dej att göra, jag saknar till och med dina föräldrar som jag tkt jätte bra om....
Jag trodde aldrig att de skulle göra såhär ont som de gör nu, att vara utan dej..Denna smärtan önskar jag inte ens min värsta fiende för fy fan va ont de gör...Det känns som om jag sprungit in i 700 blås rätt in i en vägg och hela hjärtat gick i tusen bitar rätt ut i hela kroppen...Jag saknar dej så otroligt mkt...Om jag inte får vara med dej så vill jag inte mera känner jag, men samtidigt vill jag att du ska vara lycklig...
Innan jag träffa dej så vet du att jag sa att jag absolut inte ville ha barn nån gång, men även om jag inte sa de till dej så nån gång så börja jag redan att efter ett par månader se en framtid med dej..En framtid med barn, hus, förlovning osv osv...Men nu vet jag att de bara är drömmar alltihopa...Varje morgon så vaknar jag med ett hål i hjärtat där alla våra fina minnen bor Karlstad, när vi var i hedekas, när vi var hos min mormor å morfar, när vi var på kalas i bullarn, när vi var ute å gick promenader osv osv...Jag vill bara som sagt ha dej tillbaka, men jag hoppas att du blir lycklig med den flickan som du har nu även fast de inte är jag...Som du vet så kommer jag söka mej jobb på en annan ort och flytta härifrån, och de gör jag för att du ska kunna må bra och för att jag ska kunna starta om på nytt även om de blir utan dej...
Jag gråter varje gång jag åker i bilen, jag gråter när jag jobbar ensam i butiken kan stå bak på lagret och gråta och gråta...Jag önskar varje dag att du bara kom tillbaka till mej, att de är dej som sagt som jag vaknar upp å som jag somnar bredvid för mitt liv är inte värt nått utan dej...

Jag Älskar Dej.....


Änglar

Det finns vissa människor i mitt liv som är mina änglar..Dessa människor tror jag Gud ville ha i himlen egentligen som sina änglar, men valde istället att klippa deras vingar och placera dom på jorden istället, vilket jag är mycket tacksam över..

Som ni några av er vet så har jag inte mått så bra det senaste och inte varit mej själv, jag har mått rent förjävligt och gör de fortfarande men känner nu att jag har börjat att vandra på rätt väg igen iaf... Jag har sårat folk som jag älskar, gjort så de sitter sår i deras själ föralltid och jag kan inte säga mer än att jag är så ledsen för de, och jag önskar att jag kunde få de ogjort men de kan jag inte....

Mellan mej och C så är de över oxå, vilket är jättetråkigt, men de finns en anledning och den vet bara jag och han, men det är som sagt vi skiljs som goda vänner och jag önskar han all lycka och välmening i livet. Jag älskar honom fortfarande och jag är ledsen varje kväll över de å saknar å kramar kudden å tänker att de är han som jag kramar, men som sagt jag önskar honom all lycka å väl mening i livet iaf.. Jag älskar dej hjärtat iaf!

:)

So I won't give up
No, I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong
Even if it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe
Someone's watching over me


When I look at you

Everybody needs inspiration
Everybody needs a song
Beautiful melody, when the night's so long

Cause there is no guarantee
That this life is easy (Yeah)
When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I (I) look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I (I) look at you

When I look at you
I see forgiveness, I see the truth
You love me for who I am
Like the stars hold the moon
Right there where they belong and I know
I'm not alone (Yeah)

When my world is falling apart
When there's no light to break up the dark
That's when I, I (I) look at you
When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I (I) look at you

You appear just like a dream to me
Just like a kaleidoscope colors that cover me
All I need every breath that I breathe
Don't you know you're beautiful (Yeah, yeah)

When the waves are flooding the shore and I
Can't find my way home anymore
That's when I, I (I) look at you
I look at you
Yeah, yeah

You appear just like a dream to me

Älskar Dej!

Saknar

My heart cries ouy to you, you must forgive me.

Fan vad jag saknar DEJ! Det går inte EN minut utan att jag tänker på honom och de riktigt värker i kroppen på mej för jag saknar honom så mycket. Jag vet inte vad jag ska göra för de gör så jävla ont att vara utan honom. Jag vet att jag såra dej och svek dej, men du har svikit mej med ibland men jag ber återigen om ursäkt för sveket jag gjorde mot dej, jag vill inte bara vara din vän. Jag vill vara din FLICKVÄN! Jag vill bara ha en chans till, för detta skulle kunna bli bra. Jag känner att jag inte kan leva utan dej, jag vill bara vara med dej. Jag älskar dej. Tanken på att inte ens få vara med dej får mej bara vilja att korka upp å ösa i mej massa tabletter å försvinna härifrån för så mkt älskar jag dej att jag känner att jag inte vill leva längre om jag inte får vara med dej. Så jag ber dej snälla låt oss försöka igen. Jag älskar dej så OERHÖRT mycket och saknaden är så OÄNDLIGT stor!

Snälla kom tillbaka till mej...



Lördag, ledig

Idag känns det bättre, känner mej mkt gladare tror de kan vara mina medeciner som kan göra att jag känner mej lite mer uppåt. Men saknaden är fortfarande så himla stor. Jag tänker på honom hela tiden och allt de som vi gjort och gått igenom..Det känns så konstigt alltihopa. Hade allt vart som vanligt så hade säkert han å jag vart hemma hos mej eller hos honom ikväll och käkat lite mat å sen kollat på en film så de känns så konstigt att sitta själv å kolla på tv här hemma, ingen som håller om mej, som jag får hålla om.. Idag när jag åkte hemifrån Mamma å Pålle i Bullarn så tänkte jag på första gången som vi skulle ses hemma hos dej. Du kom direkt från Hedekas hem till mej på Prästgårn för jag var där och vänta på dej, och jag vet att när jag såg bilen rulla in på gårdsplan så bara jag i stort sett sprang ut genom dörren och rätt fram till dej å krama dej. Det var oxå den första kramen, sen så åkte vi hem till dej å kolla på film och bara låg å myste i soffan..När jag sen åkte hem så vet jag att jag önska att du ville att jag skulle sova kvar, men klart de var nytt så jag åkte hem till mej, med tankar på dej hela tiden, då hade jag blitt kär igen kände jag. Så som sagt nu när jag åkte hem från bullarn idag och svängde ut på E6 så tänkte jag tillbaka och minns allt de, vilket gör att jag saknar dej ännu mer...Jag kan som sagt inte göra mer än att skriva av mej här och önska att det blir han å jag. För jag älskar honom.

Puss å Kram

Sofia


Det är i motvind

Ja de kan man verkligen säga att de är vissa dagar nu.. Det är motvind om jag känner bara att jag vill ge upp men ändå kämpar på och de gör jag för alla som jag älskar..För nu ska jag fanimej ta mej upp ur detta svarta jävla hålet som jag är i och bli mitt gamla vanliga jag igen, för de finns inget hellre som jag vill, jag känner inte igen mej själv längre, men det går i ertapper. Ena stunden så känns de ok och jag kan få fram ett leende på läpparna för en stund och sen i nästa så tänker jag på allt som hänt och då kan jag bara ligga hemma i sängen och gråta i timmar, men de känns bra att göra de på ett sätt att gråta ut bara låta tårarna rinna, rinna å rinna...Det känns skönt efteråt men de känns även som att det är mängder kvar som vill ut...

Oj vad jag saknar den person som jag älskar mest å högst..Det känns som jag kört in hela kroppen i 700 blås i väggen för de bara värker i hela kroppen för att jag inte får träffa honom, inte får vara med honom, ligga hemma och mysa i soffan framför en bra film och sen bara få somna i hans armar och ibland vakna på nätterna av att han pussar mej och vakna på morgonen och bara få ligga och kolla på honom, saknar hans famn, hans kropp, hans pussar, hans skratt, hans omtänksamhet, hans ömhet och hans närhet...:( Jag hoppas att han ser i mina ögon hur JÄVLA MYCKET som jag ÄLSKAR honom och att han även ser att jag ALDRIG kommer att lämna honom eller göra honom illa mer om han vill öppna den dörren igen som han en gång hade öppen för mej och låta mej komma in... Som om de regnar i mitt hjärta, känns saknaden efter dej eller som när en ängel fäller tårar för kärleken..Men jag förstår att han är sårad in i djupet av sin själ, men du fattas mej och alla minnen dansar i mitt hjärta..Som sagt du fattas mej, jag saknar dej mer än ord kan någonsin förklara, var natt och dag så känner jag att du fattas mej:( Herren Gud har nog ALDRIG sen fått skåda något vackrare än honom från himlen på vår jord...Han är den finaste och jag älskar honom. Alltid.


God Natt!

Puss å Kram

Sofia

Kom Änglar

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och natten som kom sov du vaken och drömde om allt
allt som vi kunnat göra
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv,själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Jag satt där med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis ja det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och här sitter jag, baddar såren med salt
medans allting fryser till is

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

....

You.. are stuck in my heart like counting a million stars for that
many reasons you are..




Tidigare inlägg
RSS 2.0