Lördag, ledig
Idag känns det bättre, känner mej mkt gladare tror de kan vara mina medeciner som kan göra att jag känner mej lite mer uppåt. Men saknaden är fortfarande så himla stor. Jag tänker på honom hela tiden och allt de som vi gjort och gått igenom..Det känns så konstigt alltihopa. Hade allt vart som vanligt så hade säkert han å jag vart hemma hos mej eller hos honom ikväll och käkat lite mat å sen kollat på en film så de känns så konstigt att sitta själv å kolla på tv här hemma, ingen som håller om mej, som jag får hålla om.. Idag när jag åkte hemifrån Mamma å Pålle i Bullarn så tänkte jag på första gången som vi skulle ses hemma hos dej. Du kom direkt från Hedekas hem till mej på Prästgårn för jag var där och vänta på dej, och jag vet att när jag såg bilen rulla in på gårdsplan så bara jag i stort sett sprang ut genom dörren och rätt fram till dej å krama dej. Det var oxå den första kramen, sen så åkte vi hem till dej å kolla på film och bara låg å myste i soffan..När jag sen åkte hem så vet jag att jag önska att du ville att jag skulle sova kvar, men klart de var nytt så jag åkte hem till mej, med tankar på dej hela tiden, då hade jag blitt kär igen kände jag. Så som sagt nu när jag åkte hem från bullarn idag och svängde ut på E6 så tänkte jag tillbaka och minns allt de, vilket gör att jag saknar dej ännu mer...Jag kan som sagt inte göra mer än att skriva av mej här och önska att det blir han å jag. För jag älskar honom.
Puss å Kram
Sofia
