Åhhhhh
Åhhh jag hatar att må såhär! Jag hatar att jag gick på allt som sades för de är så jävla jobbigt att börja om ifrån botten igen... Jag önskar att jag bara kunde stänga av alla känslor, men dess värre är de ju inte så lätt verkar det som eftersom han är den enda som jag tänker på om dagarna och nätterna.... Jag önskar även att när han bröt med mej för ett halvårsen att jag bara kunde stängt av då, inte fortsatt att haft nån kontakt med honom på ett tag.. Inte tagit hit honom för han ville prata, inte låta honom ligga och pussa mej på kinden, kramat mej och hållt mej i handen när han hade skaffat sej sin jävla flickvän... Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till då så jag kunde gjort annorlunda, men de går ju inte tyvärr, men jag önskar... Jag har bara fått skit de senaste, känns som om jag har blivit misshandlad inombords för där är allt trasigt, önskar hellre att jag hade blivit det utvändigt eftersom de läker fortare, men de gör de inte inombords, de tar tid...Det sägs att tiden läker, men känns som att de inte spelar hur lång tid de tar för de känns som de aldrig kommer att läka...
Så sitter man och tänker och vill skicka ett sms men när man håller på att skriva så ångrar jag mej för de tjänar ingenting till iaf...
Jag ville ju verkligen inte köra huvudet i 700 blås rätt in i väggen igen, men de gjorde jag eftersom dum som jag var så trodde jag honom om att han hade känslor kvar, att han ville börja om igen osv..att allt de som han sa stämde, men de inser man ju nu alldeles försent att de troligen inte var sant och de är inte han som lider utav de utan de blec jag...Igen...
Jag försöker göra allt för att komma undan tankarna på honom, men de verkar helt omöjligt...
Jag hatar mej själv för att jag lät mej att bli bränd igen......
Alla dom människorna som vågar att satsa och ge är mina förebilder nu....
Think about home when you're far away
Think about me when I wake up and you're gone
At the break of dawn
Think about us when we said forever
Think about me and remember I'm alone
At the break of dawn
At the break of dawn
PussPuss
Sofia
Så sitter man och tänker och vill skicka ett sms men när man håller på att skriva så ångrar jag mej för de tjänar ingenting till iaf...
Jag ville ju verkligen inte köra huvudet i 700 blås rätt in i väggen igen, men de gjorde jag eftersom dum som jag var så trodde jag honom om att han hade känslor kvar, att han ville börja om igen osv..att allt de som han sa stämde, men de inser man ju nu alldeles försent att de troligen inte var sant och de är inte han som lider utav de utan de blec jag...Igen...
Jag försöker göra allt för att komma undan tankarna på honom, men de verkar helt omöjligt...
Jag hatar mej själv för att jag lät mej att bli bränd igen......
Alla dom människorna som vågar att satsa och ge är mina förebilder nu....
Think about home when you're far away
Think about me when I wake up and you're gone
At the break of dawn
Think about us when we said forever
Think about me and remember I'm alone
At the break of dawn
At the break of dawn
PussPuss
Sofia
Broken, again...
När alla tårar tagit slut
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Du kommer att veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Jag trodde att jag lyckats att rida ut den stormen som jag var i, men de har jag inte för jag lyckades inte för då hade jag inte mått som jag mått ännu..
Efter självmordsförsöket och efter honom som jag älska lämnade mej pga de för att jag hade försökt att ta livet av mej pga saker som han gjorde som knäckte mej och de tog ett par veckor innan han träffa en ny tjej som han blev tillsammans med så försökte jag verkligen att säga till mej själv att de är över han har henne nu så jag började ett lååångt sorgarbete och jag ställde mej in på att jag kommer verkligen må skit, vilket jag gjorde oxå.. Jag skar sönder mej så jag har stora synliga ärr på mina armar idag jag gick ner massa i vikt för så jävla dåligt mådde jag och jag fick hela tiden höra av honom hur hans flickvän var att hon aldrig skulle göra något sådant, att hon var så bra på alla sätt och vis... Jag bad honom verkligen att låta mej vara så jag kunde få komma över honom, men de gjorde han aldrig och jag kom aldrig över honom... Jag förstod inte varför han inte kunde låta mej vara, han hade ju inga känslor kvar sa han så jag förstod ingenting, förrens 2 månader tillbaka, för då erkände han att han hade känslor kvar för mej, och att han saknar mej osv.. Han satt och sa öga mot öga till mej och sa att det var mej han ville vara med, att han kunde tänka sej en framtid tillsammans med mej.. Han sa att han ville försöka igen... Men gjorde något åt de gjorde han inte, han fick mej bara att tro på honom... Och allt jag har fått höra de senaste är bara att jag masar, att jag är cp, att jag är tragisk osv osv... Med även fått sms som att jag saknar dej, tycker om dej, vi borde åka bort ett par dagar tillsammans osv osv... Åter igen så lyckades han igen med att såra och knäcka mej, jag hade kommit ett par trappsteg upp på stegen som jag klättrade på för att komma upp igen, men hjälp utav vänner som puttat på, men nu har jag bara åkt ner till det sista trappsteget igen... Jag känner bara att jag orkar inte gå igenom detta en gång till, men tydligen så måste jag de....
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Du kommer att veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Jag trodde att jag lyckats att rida ut den stormen som jag var i, men de har jag inte för jag lyckades inte för då hade jag inte mått som jag mått ännu..
Efter självmordsförsöket och efter honom som jag älska lämnade mej pga de för att jag hade försökt att ta livet av mej pga saker som han gjorde som knäckte mej och de tog ett par veckor innan han träffa en ny tjej som han blev tillsammans med så försökte jag verkligen att säga till mej själv att de är över han har henne nu så jag började ett lååångt sorgarbete och jag ställde mej in på att jag kommer verkligen må skit, vilket jag gjorde oxå.. Jag skar sönder mej så jag har stora synliga ärr på mina armar idag jag gick ner massa i vikt för så jävla dåligt mådde jag och jag fick hela tiden höra av honom hur hans flickvän var att hon aldrig skulle göra något sådant, att hon var så bra på alla sätt och vis... Jag bad honom verkligen att låta mej vara så jag kunde få komma över honom, men de gjorde han aldrig och jag kom aldrig över honom... Jag förstod inte varför han inte kunde låta mej vara, han hade ju inga känslor kvar sa han så jag förstod ingenting, förrens 2 månader tillbaka, för då erkände han att han hade känslor kvar för mej, och att han saknar mej osv.. Han satt och sa öga mot öga till mej och sa att det var mej han ville vara med, att han kunde tänka sej en framtid tillsammans med mej.. Han sa att han ville försöka igen... Men gjorde något åt de gjorde han inte, han fick mej bara att tro på honom... Och allt jag har fått höra de senaste är bara att jag masar, att jag är cp, att jag är tragisk osv osv... Med även fått sms som att jag saknar dej, tycker om dej, vi borde åka bort ett par dagar tillsammans osv osv... Åter igen så lyckades han igen med att såra och knäcka mej, jag hade kommit ett par trappsteg upp på stegen som jag klättrade på för att komma upp igen, men hjälp utav vänner som puttat på, men nu har jag bara åkt ner till det sista trappsteget igen... Jag känner bara att jag orkar inte gå igenom detta en gång till, men tydligen så måste jag de....
