Broken, again...
När alla tårar tagit slut
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Du kommer att veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Jag trodde att jag lyckats att rida ut den stormen som jag var i, men de har jag inte för jag lyckades inte för då hade jag inte mått som jag mått ännu..
Efter självmordsförsöket och efter honom som jag älska lämnade mej pga de för att jag hade försökt att ta livet av mej pga saker som han gjorde som knäckte mej och de tog ett par veckor innan han träffa en ny tjej som han blev tillsammans med så försökte jag verkligen att säga till mej själv att de är över han har henne nu så jag började ett lååångt sorgarbete och jag ställde mej in på att jag kommer verkligen må skit, vilket jag gjorde oxå.. Jag skar sönder mej så jag har stora synliga ärr på mina armar idag jag gick ner massa i vikt för så jävla dåligt mådde jag och jag fick hela tiden höra av honom hur hans flickvän var att hon aldrig skulle göra något sådant, att hon var så bra på alla sätt och vis... Jag bad honom verkligen att låta mej vara så jag kunde få komma över honom, men de gjorde han aldrig och jag kom aldrig över honom... Jag förstod inte varför han inte kunde låta mej vara, han hade ju inga känslor kvar sa han så jag förstod ingenting, förrens 2 månader tillbaka, för då erkände han att han hade känslor kvar för mej, och att han saknar mej osv.. Han satt och sa öga mot öga till mej och sa att det var mej han ville vara med, att han kunde tänka sej en framtid tillsammans med mej.. Han sa att han ville försöka igen... Men gjorde något åt de gjorde han inte, han fick mej bara att tro på honom... Och allt jag har fått höra de senaste är bara att jag masar, att jag är cp, att jag är tragisk osv osv... Med även fått sms som att jag saknar dej, tycker om dej, vi borde åka bort ett par dagar tillsammans osv osv... Åter igen så lyckades han igen med att såra och knäcka mej, jag hade kommit ett par trappsteg upp på stegen som jag klättrade på för att komma upp igen, men hjälp utav vänner som puttat på, men nu har jag bara åkt ner till det sista trappsteget igen... Jag känner bara att jag orkar inte gå igenom detta en gång till, men tydligen så måste jag de....
Och du stormen ridit ut
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Du kommer att veta vad du har
Va e borta vad finns kvar
Det sägs att tiden läker sår
Men minnena dom når
Tillbaka till i går
Jag trodde att jag lyckats att rida ut den stormen som jag var i, men de har jag inte för jag lyckades inte för då hade jag inte mått som jag mått ännu..
Efter självmordsförsöket och efter honom som jag älska lämnade mej pga de för att jag hade försökt att ta livet av mej pga saker som han gjorde som knäckte mej och de tog ett par veckor innan han träffa en ny tjej som han blev tillsammans med så försökte jag verkligen att säga till mej själv att de är över han har henne nu så jag började ett lååångt sorgarbete och jag ställde mej in på att jag kommer verkligen må skit, vilket jag gjorde oxå.. Jag skar sönder mej så jag har stora synliga ärr på mina armar idag jag gick ner massa i vikt för så jävla dåligt mådde jag och jag fick hela tiden höra av honom hur hans flickvän var att hon aldrig skulle göra något sådant, att hon var så bra på alla sätt och vis... Jag bad honom verkligen att låta mej vara så jag kunde få komma över honom, men de gjorde han aldrig och jag kom aldrig över honom... Jag förstod inte varför han inte kunde låta mej vara, han hade ju inga känslor kvar sa han så jag förstod ingenting, förrens 2 månader tillbaka, för då erkände han att han hade känslor kvar för mej, och att han saknar mej osv.. Han satt och sa öga mot öga till mej och sa att det var mej han ville vara med, att han kunde tänka sej en framtid tillsammans med mej.. Han sa att han ville försöka igen... Men gjorde något åt de gjorde han inte, han fick mej bara att tro på honom... Och allt jag har fått höra de senaste är bara att jag masar, att jag är cp, att jag är tragisk osv osv... Med även fått sms som att jag saknar dej, tycker om dej, vi borde åka bort ett par dagar tillsammans osv osv... Åter igen så lyckades han igen med att såra och knäcka mej, jag hade kommit ett par trappsteg upp på stegen som jag klättrade på för att komma upp igen, men hjälp utav vänner som puttat på, men nu har jag bara åkt ner till det sista trappsteget igen... Jag känner bara att jag orkar inte gå igenom detta en gång till, men tydligen så måste jag de....
Kommentarer
Trackback
