Syskonen!!
Denna blogg vill jag tillägna till mina ÄLSKADE syskon! Ni är de bästa som jag har och jag vet inte vad jag skulle ta mej till om ni inte fanns!
Som alla syskon bråkade vi oxå när vi var mindre men nu är de bara så kul att träffa er och att umgås med er, varje dag som jag får träffa er så har ni gjort min dag :)
Jag vet även att jag har sårat er ibland. Nått som jag aldrig glömmer är den där sommaren som jag försökte avsluta mitt liv pga en person, när Lina hitta mej på golvet hemma, jag minns inte så mkt av den kvällen, men nått som jag minns väldigt väl och som jag aldrig kommer att glömma och det var min systers blick. Jag vet inte vad det var för blick, kanske en blick av förbannelse? eller kanske en blick av svek, jag vet inte än idag för vi har inte pratat nått om de och jag vet inte vad de finns att säga faktiskt. Jag minns även att du grät väldigt mkt, men inte så konstigt. Idag kan jag sitta ibland och tänka över de den kvällen över hur jag ville låta en person bara vilja avsluta mitt liv? hur fan jag kunde utsätta min syster för en sån syn? men nått som jag är säker på är att jag aldrig kommer låta dej utsättas för det igen för jag skulle aldrig kunna tänka mej ett liv utan dej och niklas. För ni finns alltid under mina ögonlock och i mina tankar varje dag och allting som jag gör, gör jag för er skull.
Min bror har som tur är ( känns för jävligt att säga de) har inte upplevt samma sak som min syster gjorde. Men jag vet att även du inte har haft de så lätt när de gäller mej och mitt beteende som jag hade då när jag verkligen var nere i skiten. Nått som jag aldrig glömmer är den dagen du fick reda på att pappa misshandlat mej. Fan du blev så arg och bara skrek och slog i saker så inte ens Paul kunde hålla emot dej, och jag förstår precis din ilska som du fick, men på nått kändes de bra att du fick veta även om de var flera år senare så att du då kan förstå varför jag inte vill att du eller Linda åker in själva till pappa för om han skulle göra något på er som vet jag inte vad jag skulle göra, skulle förmodligen bara åka in och slå ihjäl honom!
Som sagt vi har upplevt hemska saker alla tre när de gäller våran pappa och han har behandlat oss jävligt illa fast på olika sätt, men de känns som att det har fört oss närmare varandra ännu mer. Nu kan vi prata om det, acceptera läget fast de är förjävligt, men mer kan vi inte göra. För han har valt sin väg och tyvärr verkar vi inte vara med i den vägen, men mer kan vi tyvärr inte göra, men huvudsaken är att vi har varandra. För ni betyder mest för mej!
Ja jag vet att jag har sårat er ibland, men ni har mitt hjärta i er hand!! Älskar er så <3
När sorgen river och er smärta vill ut.
När ni vill att allting ska bli som förut!
Då ska jag vara hos er föralltid här och nu!!
Bye Bye!
