sofijah1

Igår så kunde jag inte stå emot längre....
När jag åkte in till Uddevalla igår så gick de inte att stå emot, jag försökte verkligen men hjärtat mitt ville. Jag ringde till "B". Annars har de vart han som har ringt, men idag så ringde jag. Vi bara små prata lite om allt å ingenting. Vilket får mej att börja längta mer efter dej. Jag trodde att känslorna som jag hade kvar inte var så jävla starka som jag känner att dom är nu. Jag har även berättat att jag har träffat en kille som jag började fatta tycke för å jag trodde han gjorde detsamma, men de visa sej vara ett stort jävla fiasko. Åh jag känner mej och mer jag pratar med dej så kommer allt tillbaka. Är de konstigt? Både och skulle jag vilja säga. Dom säger att den allra första stora kärleken alltid sitter kvar inne i hjärtat någonstans. Och det var ju precis de "B" var. Min allra stora första kärlek. Så egentligen är det inte så konstigt. Det finns folk som skiljer sej, går på egna vägar men efter ett par år så lever dom tillsammans igen. Är de så vi ska hålla på? Eller håller det för alltid nu om vi skulle bli ett par igen? Helvete dessa alla frågor gör mej knäpp.

Idag är de Carneval i Grebbestad. Massa folk, massa fylla sommargäster, men de livar ju upp Grebbestad för på vintern är de ju stendött. Jag själv sitter hemma. Väntar på att "B" ska ringa. Han skulle kanske nämligen till Grebbestad ikväll med sina polare och i så fall skulle han höra av sej, men han visste inte säkert. Men jag hoppas på något sätt att han kommer så jag kan få träffa honom. Men annars så hoppar jag nog i säng snart. Ska kolla lite på tv sen tvätta av mej sminket å sova. Ska ju jobba imorn.

Bye Bye!

You are stuck in my heart!