Tårarna bara rinner

Allt är bara skit å jag orkar snart inte mer. Känner att jag är på väg ner i skiten igen som jag var för flera årsen. Sen jag var inne å hälsa på pappa å farmor så har pappa börjat skicka sina förbannade sms som är rena tortyren för mej åh fan jag hatar dom och de som hände i lördags har gjort så att när jag nu varje gång går och lägger mej så spelas händelsen som hände för 5 år sen då han misshandlade mej upp igen, jag känner slagen, jag känner smärtan å jag känner sorgen och besvikelsen. Jag vaknar upp på nätterna helt kallsvettig och jag känner ångest och jag får gå upp å röra på mej lr gå upp å ta en cigg å försöka komma på andra tankar, men de är svårt och de är då som jag känner att tänk om du hade funnit hos mej då? du fanns där förr när jag mådde piss å jag var så nere i skiten som man kan komma, men de finns ingen här de är tomt, å allt gör så jävla onte. Jag tittar mej omkring men jag hittar inget ljus och jag känner att jag är på väg ner i den gropen som jag önskade att jag aldrig skulle se mer. Hjärtat känns sönder och tårarna bara rinner och rinner och rinner och jag vet inte vad jag ska göra. Jag är även så rädd för att de ska gå så långt så glaset kommer fram igen och hela jag blir söndeskuren just för att jag inte kan hantera smärtan å sorgen, men jag ska stå emot de för jag tänker på dom som betyder mest för mej i mitt liv..mina syskon å mamma å paul. Men mina syskon ska ALDRIG få uppleva de som min syster redan en gång upplevt en gång förr å dom ska ALDRIG få mista mej pga av en sjuk jävla farsa som vi har å för en kille som jag inte kan släppa taget om, utan jag ska alltid finnas där för dom så länge som jag lever, men hjärtat har återigen gått sönder  å jag vet fan inte hur nån sk kunna hjälpa mitt hjärta tillbaka? De är ett stort hål i de å även om de skulle lagas skulle jag då kunna släppa taget om allt iaf? men jag kämpar på med ett hjärta som är trasigt men ibland känns de fanimej som de är på väg upp ur halsen, men men man får ta en dag i taget... De är som en kompis sa till mej en gång..Efter regn kommer solsken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0