Gjorde jag rätt?
Fan idag har de verkligen varit en pain in the ass dag! Jag har inte kunnat tänka eller nått när de gällde jobbet, mina tankar har bara varit på dej och ingen annan. Fan asså! Gjorde jag verkligen rätt förra lördagen? Saknaden efter dej gör så jävla ont just nu, det värker i hela kroppen.Trodde inte mina känslor som finns kvar skulle vara så starka men tydligen så dom det å helvete vad ont det gör. Kanske ska jag lägga in backen igen å ge mej in på den vägen med dej i alla fall? Kanske de inte blir som sist? kanske de blir bättre? Fan jag vet inte.. Klarar jag mej utan dej? jag har ju försökt så jävla länge men det går inte känns det som, helvete oxå! Ingenting fungerar! Jag mår bara piss just nu å jag känner bara att jag vill härifrån, men vilken väg ska jag gå för att komma härifrån? Varför valde jag så som jag gjorde mår ju bara dåligt av det. Det kändes ju så jävla bra igår, men vet inte varför jag saknat dej så mkt idag..Är de kanske för att sommaren närmar sej och minnen dyker upp? Nu vill jag bara ringa dej och säga att jag vill ha dej tillbaka, men något hindrar mej och jag vet fan inte vad... Fan mitt jävla dåliga samvete får mej att gråta varje natt. Kramar kudden varje kväll å tänker att de är dej som jag kramar, varför? kan någon jävel svara mej på de? Hur kan allt gå så jävla snett..Det känns som jag är på väg att möta mitt öde, önskar bara att allt var en jävla mardröm. Jag vill inte göra nånting utan dej. Jag vill inte jobba, inte umgås med nån, inte jobba å inte ta ett buggsteg till. Helvete oxå, jävla skit!
Jag saknar min syster å min bror, min mami å Pålle! Önskar att jag fortfarande bodde hemma i Bullarn ibland ännu med hela familjen, bara att få krama Pålle, lägga huvudet i knäet på syster, vara tätt intill brordern å få gråta ut i mammas famn. Bara vara i närheten av dom som jag älskar och som jag bryr mej om mest.
Men de största frågan. Gjorde jag rätt?
Jag saknar min syster å min bror, min mami å Pålle! Önskar att jag fortfarande bodde hemma i Bullarn ibland ännu med hela familjen, bara att få krama Pålle, lägga huvudet i knäet på syster, vara tätt intill brordern å få gråta ut i mammas famn. Bara vara i närheten av dom som jag älskar och som jag bryr mej om mest.
Men de största frågan. Gjorde jag rätt?
Kommentarer
Trackback
