Trött och sliten
Återigen en dag på jobbet och återigen en natt med 2 timmars sömn :) Men sömnen är självförvållande eftersom jag pratar med Christian:) Igår så hade ja bestämt mej för att jag SKULLE lägga mej och sova direkt när jag kommit hem från jobbet, men hjärnan kan inte styra bort mej från datan å från att prata med christian, så logga ju likt förbannat in på msn och vi satt och prata på msn till 05.30 imorse, hehe! Men har ändå vart hyffsat pigg idag, men kan ärligt säga att kroppen värker ganska mkt på mej, tror att de är övertrötthet som jag levt på dessa dagar, hehe.. Efter jobbet så åkte jag hem till mamma å pålle (jobba 10-18) käka lite smörgås tårta och satt å tjöta en stund. Efter de så åkte jag hem till grebbestad men åkte först ut till Siljevi en sväng för att hälsa på brorsan som kollade på matchen mellan Grebbestad-Strömstad och det var nog de dummaste som jag har gjort på länge.. När matchen var slut så skulle jag gå till min bil och medans jag går så hör jag nån ropa mitt namn med en röst som jag mycket mer än väl känner igen på flera kilometers håll..Jag blev alldeles stel i hela kroppen och bara fortsatte att gå, kände hur värken i hjärtat kom igång igen. Du sprang ikapp mej och tog mej i armen och vände mej emot dej. Att återigen få stå mitt emot dej gjorde så ont, jag vände mej om för att börja gå, men du hindra mej, Jag såg hur du tänkte ge mej en kram, men jag backa. Du fråga hur de var. Jag svarade bra, jättebra, att stå å ljuga dej rätt upp i ansiktet kändes för jävligt, men jag ville bara komma därifrån bort från dej. Jag fråga hur de var själv. Du sa att det var ok. Jag vände mej för att gå, men återigen stoppa du mej. Jag kände hur allt var på väg att rasa och hur jag plötsligt önska att jag kunde gå under jorden. Jag fråga dej rätt ut vad du ville mej? Du svarade att du bara ville kolla hur de var. Jag sa ingenting, sen fråga du om jag fortfarande var sur efter det som du sagt till mej på Laholmen förra fredagen, när du sa att jag hade svikit dej. Jag stod tyst en stund och bara kollade rakt in i hans mörka fina ögon. Jag svarade tillslut att jag inte kunde fatta hur fan du kunde säga så till mej, att jag hade gjort allt och lite till för dej. Men att det var du som gjorde att de sket sej och att du vet mycket varför jag bröt upp! Under tiden som jag sagt det så bara tårarn börja komma för dom gick inte att hålla tillbaka. Jag sa till dej att jag stack för att du gjorde mej så jävla illa och inte för att jag inte älskade dej längre. Efter jag sagt det så bara jag vände på klacken och gick sprang till min bil och åkte hem till mej fort som fan. Jag ville bara bort från dej, inte se dej mer. När jag kom in i lägenheten så bara jag ramla ihop på golvet och bara grät och grät och visste inte vad jag skulle ta mej till. Jag logga in på msn för att se om Christian var online, men de var han ikke, prata lite snabbt med Leila bara, men orka inte så mkt. Jag bara gick runt och runt och runt i den lilla lägenhet som jag har och visste inte vad jag skulle ta mej till för tårarna kunde inte sluta rinna. Då får jag ett sms av dej som det stod såhär i:
Sofia, jag vet att jag gjorde dej jävligt illa och jag ångrar det och önskar mer än något annat att jag kunde fått de ogjort det som jag gjorde mot dej. Och jag vet att jag inte gjorde de allra bästa för att försöka få de bli bra emellan oss igen och jag vet att jag varit ett svin mot dej och gjort dej illa nu även sen du sa bye bye, och det som jag sa på Laholmen vet jag inte varför jag sa för jag vet mycket väl att du inte svikit mej och skulle aldrig göra heller så som jag svek dej. Men att se dej komma gåendes hand i hand med en kille nere på O2 såra mej för jag önskade att det var jag var nog de som gjorde att jag sa så till dej trots allt det inte är sant. Men fan jag saknar de SoffSoff, my babe och jag vill fortfarande att de ska vara vi. Jag vet att du nog kan förlåta mej men aldrig glömma det jag gjorde mot dej. Men jag saknar dej. Love ya babe!
Mitt huvud snurrade och jag visste inte vart jag ska ta vägen. Så för att bara komma hemifrån ett tag åkte jag med Niklas till tanumstrand där Örjan spela för att komma på andra tankar, men de gick inte. Läste smset om och om igen. När jag kom hem så blev allt jobbigt igen. Någonstans inom mej vet jag att mina känslor för dej finns kvar och kommer alltid att göra och i mitt hjärta har du ett rum med alla fina minnen som jag har upplevt med dej och innerst inne tror jag att jag forfarande älskar dej oxå, men vill inte erkänna de för mej själv, för jag vill inte göra de längre. Det känns nu som jag står i valet och kvalet. Att jag kan välja att gå tillbaka se om du förändrats som du säger att du gjort eller att fortsätta på den stigen som jag går på nu och inte vända tillbaka till det som vart för jag är så jävla rädd för att bli sårad igen som sist gång. Åhh jag blir galen på det här..varför skulle du springa ikapp mej? varför? Min hjärna säger satsa, försök på nytt igen, men hjärtat säger gå vidare du kommer en dag över honom för han kommer säkerligen såra dej igen. Life sucks vissa dagar!
Nu ska jag försöka sova, en dag på jobbet imorn med.
I try to hold on but it hurts to much
I try to forgive but it's not enough to make it all ok.
Sofia, jag vet att jag gjorde dej jävligt illa och jag ångrar det och önskar mer än något annat att jag kunde fått de ogjort det som jag gjorde mot dej. Och jag vet att jag inte gjorde de allra bästa för att försöka få de bli bra emellan oss igen och jag vet att jag varit ett svin mot dej och gjort dej illa nu även sen du sa bye bye, och det som jag sa på Laholmen vet jag inte varför jag sa för jag vet mycket väl att du inte svikit mej och skulle aldrig göra heller så som jag svek dej. Men att se dej komma gåendes hand i hand med en kille nere på O2 såra mej för jag önskade att det var jag var nog de som gjorde att jag sa så till dej trots allt det inte är sant. Men fan jag saknar de SoffSoff, my babe och jag vill fortfarande att de ska vara vi. Jag vet att du nog kan förlåta mej men aldrig glömma det jag gjorde mot dej. Men jag saknar dej. Love ya babe!
Mitt huvud snurrade och jag visste inte vart jag ska ta vägen. Så för att bara komma hemifrån ett tag åkte jag med Niklas till tanumstrand där Örjan spela för att komma på andra tankar, men de gick inte. Läste smset om och om igen. När jag kom hem så blev allt jobbigt igen. Någonstans inom mej vet jag att mina känslor för dej finns kvar och kommer alltid att göra och i mitt hjärta har du ett rum med alla fina minnen som jag har upplevt med dej och innerst inne tror jag att jag forfarande älskar dej oxå, men vill inte erkänna de för mej själv, för jag vill inte göra de längre. Det känns nu som jag står i valet och kvalet. Att jag kan välja att gå tillbaka se om du förändrats som du säger att du gjort eller att fortsätta på den stigen som jag går på nu och inte vända tillbaka till det som vart för jag är så jävla rädd för att bli sårad igen som sist gång. Åhh jag blir galen på det här..varför skulle du springa ikapp mej? varför? Min hjärna säger satsa, försök på nytt igen, men hjärtat säger gå vidare du kommer en dag över honom för han kommer säkerligen såra dej igen. Life sucks vissa dagar!
Nu ska jag försöka sova, en dag på jobbet imorn med.
I try to hold on but it hurts to much
I try to forgive but it's not enough to make it all ok.
Kommentarer
Trackback
