Kan du se genom tårarna?
Nu har livet farit fram, vad har de gjort med dej?
Är de bitterhet som tynger dina steg?
Jag minns en tid för längesen som jag delade med dej
Men ödet ville annat på vår väg
Säg kan du se genom tårarna?
Och då börja om från där vi var, du ska se alltin vänder snart
Om man söker kan man hitta svar
Alla drömmar vi hade då om en framtid för oss två
Kan du se genom tårarna och försöka förstå.
Ja kan du se genom tårarna pappa? Har funderat på det mkt men tror tyvärr inte att du kan de och de gör mej så ledsen...Önskar att jag kunde säga till dej hur mkt som jag saknar dej varje dag och hur jävla tungt och jobbigt som de är varje dag..Jag har min mamma, paul, mina 2 underbara syskon som jag älskar överallt och alla mina vänner, men du är alltid inom mej. Du är en bit i mit hjärta som fattas som jag bara önska kunde falla på plats igen.... Men de känns som att hur mkt jag än försöker så kommer jag aldrig kunna sätta den pusselbiten på plats..Vill bara sitta intill dej varje dag, vill att du kramar mej hårt, spelar och sjunger för mej som du gjorde förr när jag var liten och framför allt kunna säga det viktigaste till mej som jag inte hört av dej på hur många år som helst....Säga att du älskar mej....Men allt känns omöjligt just nu och jag klarar snart inte av smärtan längre, de är för jobbigt, men jag kämpar på varje dag som jag alltid gör, med ett leende på läpparna utåt, men med ett stort hål och ett rent helvete inombords och de är förjävligt...Men de känns som om de är nått du heller aldrig kommer att förstå..Smällar som jag fått av dej betyder ingenting för mej längre bara jag får dej tillbaka igen som jag hade dej innan..Tårarna bara rinner när jag skriver detta, men jag måste få de ur mej på nått sätt, jag vet att jag har mina 2 syskon som jag kan prata med och gråta framför och även min mamma och alla mina underbara vänner, men när jag pratar med dom så biter jag bara ihop och inte låter tårarna rinna så de är lättare att lätta på sitt hjärta här, och då kanske alla mina nära å kära kan förstå varför jag har vissa dagar som jag inte alls är mej lik och kanske inte alls lika glad och då beror de på att jag biter ihop som FAN för att inte börja låta tårarna rinna, för då tar dom aldrig slut känns det som...Har bara legat på soffan och gråtit i en timme nu, inte en så jätterolig lördagskväll, men jag måste bara känner jag... Men som sagt jag kan inte säga å göra mer än att bara hoppas på att de kunde bli förut, jag kommer försöka om och om igen för att de ska bli bra igen tror jag..Jag kommer aldrig ge upp oavsett vad som händer mellan dej och mej pappa, för jag vill bara ha tillbaka dej pappa, de är allt jag önskar och de önskar jag så mkt så jag skulle kunna dö för dej, bara du finns nära intill mej igen...
Älskar Dej Pappa!!
