Mår skit...
Det finns saker som man gör som man ångrar till max efteråt. Man ser reaktioner på folk omkring som finns där, som bryr sej om en. Man sitter och önskar att man gjorde de ogjort pga man svek folk som man älskar.
Jag har haft ett rent helvete fram och tillbaka ett tag nu och så hände en sak i tisdags som gjorde att personerna som jag trodde var mina 2 bästa vänner betedde sej som svin och resultatet blev att vi inte är vänner längre. Och allt detta var ju enligt dom mitt fel. Jag mådde så jävla dåligt så när jag kom innanför min dörr i torsdags kväll efter jobbet så bara allting brast. Jag korka upp flaskan och tog massa tabletter, vilket resultera i att de blev ambulans till näl. Jag slapp att magpumpas utan fick dricka en vätska som heter kol som gör så att tabletterna inte skadar levern osv. Mamma och Paul kom ner. Min syster hörde av sej till C och berättade vad som hade hänt, Linda ringde upp mamma och frågade om jag ville att C skulle komma. Självklart ville jag de, eftersom jag älskar honom. Så efter mamma å Linda hade lagt på så somnade jag och sen så vakna jag av att han satt bredvid mej och höll mej på pannan. Då kände jag verkligen hur mkt som han betyder för mej och hur mkt de betydde för mej just den stunden att han kom ner till mej, det går inte att beskriva i ord känslan som jag fick. Det kändes som att jag betydde väldigt mkt för honom eftersom han kom ner å satt bredvid mej hela tiden och klappa mej på pannan och pussa mej på pannan. Men jag svek även honom som jag svek alla andra...Men att just han var kom ner till mej som sagt går inte att beskriva nej, att han höll mej i handen hela vägen hem i bilen och sa till mej att vi löser detta, nu är vi tillsammans igen och de är huvudsaken..Att höra en kille sitta å säga så till mej har inte hänt på så länge och jag kände att han tycker kanske verkligen om mej?? Men nu vet de fan...För jag svek honom så jävla mkt!!!! Och jag bara går och väntar på de sms där han säger att han inte vill att vi ska ses längre utan att vi bara ska vara vänner, att han lämnar mej...Och då kommer jag återigen bara vilja ta livet av mej igen, för får jag inte vara med honom så är inte livet värt nått känner jag, de är en sak som är säker iaf. Men samtidigt har jag mej själv att skylla eftersom jag svek honom.
Jag är så ledsen hela tiden, har inte sovit nånting inatt nästan, har bara gråtit konstant! Tänkt på vilken jävla dålig person som sviker dom jag älskar hela tiden och att jag sårar dom så mkt. Och jag undrar hur lång tid de kommer att ta innan jag är mej själv igen??
Jag har haft ett rent helvete fram och tillbaka ett tag nu och så hände en sak i tisdags som gjorde att personerna som jag trodde var mina 2 bästa vänner betedde sej som svin och resultatet blev att vi inte är vänner längre. Och allt detta var ju enligt dom mitt fel. Jag mådde så jävla dåligt så när jag kom innanför min dörr i torsdags kväll efter jobbet så bara allting brast. Jag korka upp flaskan och tog massa tabletter, vilket resultera i att de blev ambulans till näl. Jag slapp att magpumpas utan fick dricka en vätska som heter kol som gör så att tabletterna inte skadar levern osv. Mamma och Paul kom ner. Min syster hörde av sej till C och berättade vad som hade hänt, Linda ringde upp mamma och frågade om jag ville att C skulle komma. Självklart ville jag de, eftersom jag älskar honom. Så efter mamma å Linda hade lagt på så somnade jag och sen så vakna jag av att han satt bredvid mej och höll mej på pannan. Då kände jag verkligen hur mkt som han betyder för mej och hur mkt de betydde för mej just den stunden att han kom ner till mej, det går inte att beskriva i ord känslan som jag fick. Det kändes som att jag betydde väldigt mkt för honom eftersom han kom ner å satt bredvid mej hela tiden och klappa mej på pannan och pussa mej på pannan. Men jag svek även honom som jag svek alla andra...Men att just han var kom ner till mej som sagt går inte att beskriva nej, att han höll mej i handen hela vägen hem i bilen och sa till mej att vi löser detta, nu är vi tillsammans igen och de är huvudsaken..Att höra en kille sitta å säga så till mej har inte hänt på så länge och jag kände att han tycker kanske verkligen om mej?? Men nu vet de fan...För jag svek honom så jävla mkt!!!! Och jag bara går och väntar på de sms där han säger att han inte vill att vi ska ses längre utan att vi bara ska vara vänner, att han lämnar mej...Och då kommer jag återigen bara vilja ta livet av mej igen, för får jag inte vara med honom så är inte livet värt nått känner jag, de är en sak som är säker iaf. Men samtidigt har jag mej själv att skylla eftersom jag svek honom.
Jag är så ledsen hela tiden, har inte sovit nånting inatt nästan, har bara gråtit konstant! Tänkt på vilken jävla dålig person som sviker dom jag älskar hela tiden och att jag sårar dom så mkt. Och jag undrar hur lång tid de kommer att ta innan jag är mej själv igen??
Kommentarer
Trackback
